UTDRAG UR FLICKAN MED EN LAPP OM HALSEN
De går uppför stentrappan till stationshusets vänthall och öppnar den lilla glasdörren. Ebba går fram till biljettluckan för att fråga om Herrljunga-tåget kommer i tid. Kvinnan i det trånga kontorsutrymmet nickar utan att titta upp. Hon fortsätter sortera biljetterna efter prisklass och destination i det väggfasta skåpets små lådor: Brebacken, Borgstena, Borås …
Hilja blir sittande på sängen med det skrynkliga fotografiet på familjen i händerna. Torkar varsamt bort en tår som trillar i moderns knä där hon sitter framför hemmet i Finland. Hilja undrar om hon någonsin mer kommer att få sitta där, om hon någonsin kommer att få känna värmen från sin mors famn igen.
Missionshuset är en anspråkslös lokal, men det höga taket påminner Hilja om hennes första dag i sporthallen. Det kändes som att träda in i katedralen där hemma, men i stället för kyrkbänkar stod det ett sextiotal järnsängar utlånade av Älvsborgs regemente utefter ytterväggarna. I mitten stod ett bord dukat som till fest och det doftade russin.
Hilja minns den där varma sommardagen 1937. De hade varit på gudstjänst i katedralen på kullen ovanför byn innan fotografen kom förbi. Hon skulle snart fylla fem år och det var fred. Antti var ännu inte född, inte Sirkka heller.
Hilja lyfter upp väskan på sängen och packar upp sina ägodelar, tar av sig strumporna och ställer sig på den mjuka mattan i rosengång. Byter om till sporthallens nattskjorta och lägger sina saker i byrån, smusslar ned brödbiten i översta lådan under ett linne.